Avstånden var långa och kommunikationerna besvärliga, så det var inte lätt för kungen att kontrollera sitt rike. Därför byggde han upp ett system av slott och borgar för att kunna behärska hela landet. På borgen fanns kungens fogde som höll ordning i området. Han såg till att bönderna lämnade sin skatt, men också att det inte var något uppror på gång. Från borgen kunde fogden skicka ut sina soldater för att hålla upproriska adelsmän eller bönder i schack. Med hjälp av borgarna kunde kungen ha uppsikt över hela riket. Borgarna var byggda som starka försvarsanläggningar. Vid krig samlades riddare och fotfolk vid borgen. Därifrån kunde man ge sig ut i strid och till borgen kunde man dra sig tillbaka när det var nödvändigt. Borgarna var byggda så att de även med en liten truppstyrka skulle kunna försvara sig under långa tider bara det fanns tillräckligt med mat och vatten. Under fredstid kontrollerades adelsmännens vapen och rustningar varje år av fogden på borgen. Borgarna låg oftast så att de bevakade städer och handelsvägar. De viktigaste borgarna fanns i gränsområdena där det ofta var oroligheter och strider. Kungen reste runt mellan sina borgar för att se till att allt var i sin ordning. Samtidigt utförde han sina plikter som högste domare och dömde i svåra tvister och brott. Med sig på sina resor hade han hela sitt hov med tjänare och medhjälpare. Då gällde det att bönderna hade betalat in tillräckligt med skatt, i form av mat, för att det skulle räcka till kungens stora gästabud.