"Näcken kan uppträda som en häst, en stor fin häst. Det var några barn, som var och lekte här strax intill vid en liten sjö, och då gick där en stor vit häst, som de inte hade sett där förut. Nyfikna och modiga, som sådana pojkar alltid är, skulle de ta och rida på den här hästen. De klev upp den ene efter den andre, men så var där en liten, han kunde inte tala rent.
-Jag näcken inte, sa han.
-Jag räcker inte, menade han.
Då satte hästen av i sken, och barnen trillade av hit och dit. Sen fortsatte han ner i vattnet, så att det brusade om honom. Se, det var bara för att den lille sa ordet näcken - det tål han inte att höra."
Sägen från Vissefjärda i Småland.