Man åt rätt nyttigt. Basen var gröt och bröd. Brödet var ofta grovt. Det vita, fina vetemjölet får man ju genom att sikta bort mycket av sädeskornet, och det kunde bara de rikaste unna sig. De flesta människor åt rågbröd till vardags och vetebröd vid stora fester. Ofta åt man flatbröd som är en sorts tunnbröd. Man rör ihop mjöl och vatten och lite salt till en fast deg, delar den i små bitar, plattar ut dem tunt och gräddar dem på en het sten eller hett järn. Dessutom åt man rotfrukter som rovor, morötter och kålrot. Det gjorde man ofta grytor på. Kål i alla former var så vanligt att köksträdgård kallades kålgård. Lök och vitlök var viktigt också. Kött åt man, mer ju mer pengar man hade. Köttet var sällan färskt utan saltat, torkat eller rökt. Det gjorde att man blev törstig så öl gick i flera liter per dag. Fast det var svagt öl.
På sommaren åt man ägg. Hönsen värpte inte på vintern. Det är därför vi äter ägg till påsk - det var ungefär den tiden de började värpa igen.
Mjölk drack man inte som den var. Istället gjorde man smör (som ofta gick till skatt), ost och surmjölk av den. Dessutom drack man kärnmjölken som blir när man kärnar smör och vasslan som blir när man gör ost.
I fastan - varje fredag och 40 dagar före påsk - var kött förbjudet. Då åt man fisk i stället. Den var ofta torkad eller saltad.
Alla samhällsklasser åt ungefär samma mat. Det som skilde var att de rika hade vitare mjöl och mer vetemjöl i brödet, oftare åt smör och oftare åt kött. Dessutom hade de rika mer kryddor som peppar och saffran och dessutom drack de ibland vin. Fattigfolket åt nog nyttigare - när de hade mat.