Vitaminbrist av olika slag kan de nog ha haft, speciellt C. Det är ett besvärligt vitamin eftersom det förstörs fort och inte kan lagras i kroppen. Medeltidsmänniskorna fick det nog mest genom färska bär på sommaren och torkade äpplen och nypon på vintern. "Vinterbarn" kan ha haft rakitis. Det är en sjukdom som beror på brist på D-vitamin och gör att skelettet inte tar upp kalk. Man vet från senare tid att människor som hade ont om kläder till barnen och därför inte lät de små barnen gå ut när det var kallt - deras barn fick rakitis.
Rika människor, som hade råd med siktat mjöl, kunde få brist på b-vitamin. Det kan göra att man blir nervös och orolig men om det är allvarlig brist får man skador på hjärtat och kan dö. Den vanligaste bristsjukdomen var nog trots allt ren undernäring. Många fattiga hade inte nog med mat och deras kroppar kunde inte utvecklas som de borde. Barn som inte får tillräckligt med mat blir dels mindre än de skulle ha blivit om allt varit bra, dels utvecklas deras hjärnor sämre. I värsta fall får de hjärnskador som gör att de blir utecklingsstörda.