Det fanns många kontakter mellan bönderna på landet och staden. Ju närmare man bodde desto tätare kontakter hade man. Bönderna klövjade en häst eller drog en kärra med varor. Kom man långt ifrån, ex Gullabo eller Boda fick man starta tidigt på morgonen. Bönderna sålde varor inne i stan. På långt håll såg man de höga spirorna från Bykyrkan. Den stora porten, landvägen, in i stan var Västerport. Dessutom fanns Norreport och Söderport. Kom man med båt la man till vid en brygga och tog sig in i staden genom Stadsbroporten. Många bönder hade med sig järn, ofta formade som halvfabrikat, långsmala s.k. ämnesjärn. Det betalade köpmännen bra för. Vidare sålde man jordbruksprodukter som säd, mjöl, kött, smör, ost. Man kunde också ha med sig ved och skinn. En dag i veckan var det marknad på torget i Kalmar. I slutet av augusti, Bartolomeitid, var det den största marknaden under året. Då samlades folk från när och fjärran inne i Kalmar. ´
Böndena förundrade sig säkert över den märkliga företeelse som Kalmar var. Så många människor hopgyttrade på en liten yta. Här fanns en enorm kyrka, kloster, skola och spännande krogar. Dessutom pratades här främmande språk, fr.a. tyska. Det fanns nog mycket att berätta om när man kom hem från den stora staden. Här fanns också intressanta varor man kunde köpa. Med sig hem kunde bönderna ha det livsviktiga saltet, främmande och dyra kryddor som peppar, nejlika, ingefära, kanel eller saffran. De kunde köpa tyger från Flandern i klädeshuset "Panneryg" nära hamnen. De kunde inhandla rhenländskt eller franskt vin från stadens vinman eller tyskt öl. Kanske blev det fest när de kom hem.