Det har alltid varit populärt med olika lekar och idrotter på landsbygden. Vid fester och högtider samlades man på lekvallen. Lekvallen var en öppen plats med kort gräs där man kunde leka, festa och idrotta. Den kunde ligga i en skogsglänta, i en lummig hage eller vid en plats där vägarna möttes. Olaus Magnus skriver i sin historia om de nordiska folken: "Hos nordborna är det en allmänt gängse sed att under försommaren, på fridagar och festdagar, samlas på en slätt som är särskilt iordningsställd för detta ändamål." Han skriver också varför de idrottade: "för att motverka en tillväxande fetmas olägenheter och en alltför gödd och stinn buk". Bonddrängarna skulle visa sig starka genom att lyfta en tung sten, "drängalyft". Livtagsbrottning var vanligt, det vill säga att man tog livtag om varandra och försökte bryta ned den andre. Löpning, längdhopp, både fram och baklänges, längdstavhopp och släggkastning med en smidesslägga förekom liksom dragkamp och slungkastning.
Förutom idrottstävlingarna var det vanligt med olika typer av skämtlekar. Det kunde vara att dra kavel, kasta krokhas, eller dra oxe. Där kunde alla vara med liksom i de boll- och kägelspel som förekom. Olika sorters brädspel var också populära bland bönderna. Inte minst kvarnspelet spelades av både barn och vuxna.
Namnet vall lever kvar i många idrottsanläggningar idag, till exempel Ryavallen i Borås, Värendsvallen i Växjö, Stora Valla i Degerfors.
Du kan läsa mer om spel och idrotter under rubriken "Livet i staden. Vardag och fest."
Kalmar läns museum har tagit fram två häften om medeltida idrotter och spel.