Bonden på landet hade enkla praktiska kläder i ylle och linne i det vardagliga arbetet. Kvinnan arbetade ofta i bara särken, en underklänning i grovt linne. Ibland knöt hon upp den hellånga särken en bit för att kunna arbeta bättre. Var det kallt tog hon på sig en överklänning i ylle.
Mannen hade yllebyxor och linneskjorta eller en knälång kjortel och hosor på benen. Undertill kunde han ha brokor, närmast liknande våra tiders shorts. Behövde han klä sig varmare tog han på sig en hätta med eller utan strut. Barnen sprang omkring i enkla koltar av ylle eller linne. Koltåldern slutade i åtta-tioårsåldern, när barnen började skolas in i de vuxnas värld. De gifta kvinnorna hade ett dok på huvudet medan de ogifta ofta bar håret utslaget.
Både man och kvinnor hade bälten runt livet. I det hängde kvinnorna nycklarna till gården, både man och kvinna bar skinnväska och kniv i bältet.
Kläderna tillverkades på gården. Ett antal får och en täppa med lin var nödvändigt för att göra kläder. Linet och ullen bereddes på olika sätt innan det kunde spinnas. Av garnet vävdes raka tyger i olika längder. Tygerna kunde färgas med hjälp av växter, blad, blommor, frukter eller rötter. Gul färg fick man exempelvis från björklöv, lavar och mjölon. När bonden var inne i staden för att sälja sina varor kunde han inhandla fina köpetyger från Flandern i Holland. Bondhustrun sydde fina kläder av tyget, kläder som användes vid högtider och fester.
På de större gårdarna bodde rika adelsmän. De bar helt andra kläder än bönderna. Ofta hade de köpetyger i fint ylle, i siden, sammet och pälsskinn.
Läs mer om kläder under "Livet i staden. Vardag och fest"