Kanske var det så här en helt vanlig dag på landet:
Kersti och Nils bor på en gård ute i skogen tillsammans med sina barn Ingeborg, Hans och Per. En dotter har dött och ytterligare ett barn är på väg. Även Nils far och mor bor på gården. Familjen har till och från haft en dräng.
Boningshuset är timrat, grått till färgen liksom fähuset. Dessutom finns ett dass, en vedbod, en liten smedja och en badstuga.
Kersti går upp tidigt för att mjölka korna. När Kersti kommer tillbaka är det varmt i huset. Frukosten bestående av gröt äts ur ett gemensamt fat. Till detta har man en bit bröd, kallskuret kött och öl eller vatten att dricka.
Arbetet på bondgården är mycket intensivt vissa perioder, lugnare vid andra tillfällen. En vanlig höstdag efter skörden går bonden ut för att röja åkern från sten. Ingeborg som är tio år vallar korna på bete. Hans, sex år, leker och stimmar i skogskanten. Tvåårige Per måste ses till hela tiden eftersom han vill undersöka allt som finns på gården. Rätt som det är får han syn på något nere vid ån och rusar dit. Som tur är får Nils mor se honom och räddar honom från att ramla i.
På eftermiddagen beger sig Nils, hans far och drängen ut i skogen för att hitta bra virke som man kan kola. Träkolen behövs för elden i smedjan. Mor Kersti, tillsamman med Nils mor, sköter arbetet på gården med djuren. De sätter också igång det stora brödbaket inför julen. Så småningom ska de hinna med att väva fina tyger av den nyspunna ullen.
På kvällen samlas alla till en gemensam måltid bestående av kokta rotfrukter, lutfisk och bröd. Öl och vatten dricker man som vanligt. När skymningen lägger sig är det dags att samlas vid elden i stugan för att berätta sagor om troll och älvor, hemska sägner om tomtar och näcken, men också legenden om den vackra heliga Cecilia. För att elden inte skulle slockna under natten läser man en ramsa "Aske pladaske, aske...". När man bett aftonbön kröp man ner i sänghalmen och lyssnade till vindens tjut innan sömnen tog överhanden.