Järnet slog på allvar igenom i jordbruket under medeltiden. Järn användes till spadar och hackor. I stället för ett årder i trä, som endast körde upp en fåra i jorden, kom järnplogen alltmer i bruk under tidig medeltid. Alla dessa redskap i järn gjorde att jorden blev lättare att odla. Nya marker, som inte tidigare hade varit möjliga att odla, togs nu i bruk. Det gällde både tyngre lermarker på slättbygderna och steniga marker i skogsbygden. Åkermarken blev större och de vackra lövängarna med hö till djuren syntes alltmer i landskapet.
I och med järnets ökade betydelse blev järnframställning och smide allt viktigare. Framställning av järn tog fart i flera skogsbygder och det blev en viktig sysselsättning för många skogsbönder. Smeden var en person som fick stor betydelse och som bönderna hade mycket kontakt med. På många gårdar uppfördes det smedjor.
En annan nyhet som kom fram inom jordbruket var en ny typ av seldon vilket gjorde det möjligt för hästen att dra plogen. Detta fick stor betydelse på slättbygden där man med hästen som dragdjur kunde odla tyngre jordar. I skogsbygden spände man dock enbart en ko eller en oxe för plogen. Mer om järnframställning kan du läsa under "Livet på landet. Arbeten"