Möt medeltiden
TillbakaMusik och dans
Musik, sång och dans förekom i flera olika sammanhang i staden. I kyrkor och kloster kunde man höra den gregorianska sången, en ganska entonig sång, men med mängder av variationer. Vid helgonfester och stora högtider dansade man i kyrkan. Sången och dansen kunde ackompanjeras av flöjt, trumma, cymbal eller under senmedeltiden ibland även av en orgel. På torget, i samband med marknader och fester, mötte man kringvandrande spelmän. De spelade och sjöng sina visor och melodier för att roa folket och samtidigt meddela nyheter. Spelmännen brukade kallas för pipare, lekare, gycklare eller trubadurer. Piparna och lekarna sjöng gärna ballader. De kunde handla om kärlek, om riddare, om historiska händelser, om övernaturliga varelser eller vara legender om helgon. En av de mest kända balladerna är visan om Ebbe Skammelsson, en annan är legendvisorna om Staffan stalledräng. Ridom, ridom, en dansmelodi från Island är ytterligare ett exempel, en visa som handlar om naturen och övernaturliga varelser. Många av de medeltida visorna var skämt- eller nidvisor. Vid majfesterna sjöng de unga kvinnorna om de många fel som männen brukade göra sig skyldiga till. Det kunde handla om tärningsspel, slagsmål på krogen eller fylleri. I gengäld sjöng ynglingarna om hur lata, falska, grälsjuka och skvalleraktiga kvinnorna var. Även skamliga visor förekom. Goda föräldrar fick "med synnerligen omsorg" vaka över sina barn, så att dessa inte lärde sig sådana visor. Flera olika instrument användes när man sjöng och dansade: flöjt, trumma, fiddla, luta eller säckpipa. Vill du veta mer om hur man dansade under medeltiden ska du läsa under "Livet på landet. Musik och dans".