Lübeck grundades på 1140-talet. Staden flyttades av hertig Henrik Lejonet år 1159 till sin nuvarande plats. Söder om Lübeck låg norra Europas viktigaste saltgruva. Därför fick Lübeck en nyckelroll som handelsstad. Det livsviktiga saltet såldes till nordborna för att de skulle kunna konservera sin mat. Dessutom behövdes saltet för att den sill, kött och smör som Nordens länder exporterade skulle kunna tåla långa transporter. År 1216 frigjordes Lübeck från grevedömet Holstein och blev en fri stad, direkt underställd kejsaren av det tyska riket. Det fria Lübeck blev centrum för handeln i Östersjön. När städerna slöt sig samman i ett handelsförbund, Hansan, blev Lübeck den ledande staden. Till Lübeck fördes varor från hela Östersjöområdet: järn, sill, kött, lin, pälsverk... Själva importerade de rödvin från Frankrike, fina ylletyger från Flandern, kryddor, sidentyger och dyrbara färgämnen från Venedig och Genua. Det mesta av detta såldes vidare norrut. Lübeck var ett nav i Östersjöhandeln. Varor fördes dit från alla håll för att sedan forslas vidare. Under medeltiden stred köpmännen och kyrkans män om makten i Lübeck. På 1300-talet avgjordes kampen och köpmännen tog makten. För att visa sin makt lät de bygga ett pampigt rådhus som ännu finns bevarat. Bredvid rådhuset, på stadens högsta plats byggde de sin egen kyrka S:ta Maria. Genom att S:ta Maria blev högre än Domkyrkan var det uppenbart för alla vilka som styrde i staden. Lübeck skadades svårt under engelsmännens bombningar 1942, men en hel del av den medeltida bebyggelsen har kunnat restaureras.