Den som stal något straffades hårt.
"Om någon, som ej förut har varit gripen för tjuvnad, kommer att stjäla, må han ej hängas för mindre än en marks värde, utom ifall han stjäl från en kyrka eller i badstuga eller från sin herre, då må han hängas för en halv mark.
§ 1 För en halv mark skall en tjuv bli slagen vid kåken och mista båda öronen, för tre öre mista huden. Och alla skall de fly från staden."
Det var alltså dödsstraff om man stal för en mark eller mer. I en kyrka eller i en badstuga räckte det med en halv mark. En mark motsvarade ungefär fyra månadslöner för en arbetare eller en tunna öl (150 liter) eller en tunna sill.
Stal man för en halv mark blev man satt i stocken ("bli slagen vid kåken") eller miste öronen. Att mista huden betyder att bli piskad. Tre öre motsvarade ett par dagslöner för en arbetare, cirka 2000 kronor idag. Stal man så mycket blev man alltså piskad enligt lagen.
Straffet var nästan alltid lindrigare än vad lagen sa. Det blev sällan dödsstraff. I stället försökte man komma överens med den person som blivit bestulen. Dödsstraffet omvandlades då till böter. I andra fall kunde dödsstraffet förändras till piskstraff.