Vi får vår kunskap om medeltiden på många sätt. När arkeologer gräver i medeltida städer som Lund, Sigtuna och Kalmar hittar de lämningar av gator och hus. I soptippar hittar de lämningar av mat, som ben efter djur eller frön från växter som odlats. Där hittar man också trasiga skålar och grytor som talar om vilka husgeråd som användes. I gamla brunnar och dass hittar man handskar och skor. De har naturligtvis slängts på andra ställen också, men när de hamnat i lera eller dynga där syre inte trängt in så har de bevarats. Detsamma gäller när något hamnat i lera på sjöbotten. I Kalmars gamla hmn har man hittat båtar, handskar och skor, saker som skulle ruttnat om de inte legat i leran. I Bockstens mosse i Halland hittade en bonde 1936 en mördad man med alla kläder i behåll. Mannen mördades ungefär 600 år tidigare, men både han och hans kläder hade bevarats i den syrefattiga mossen. Man kan också lära sig mycket av målningarna i medeltida kyrkor. De konstnärer som gjorde dem visste inte hur kläder och redskap såg ut i Palestina på Jesu tid. De målade av det de kände till; det de såg omkring sig. Därför kan Adam och Eva se ut som svenskar på 1400-talet och de spade Adam använder är llikadan som den svenska bönder använde. Dessutom finns det faktiskt en del skrivet från medeltiden. Det finns lagar och förordningar, men också årsböcker som skrevs i klostren, testamentren som berättar vad människor ägde, mirakelberättelser som berättar vad de trodde på och t.o.m. romaner som berättar vad de tyckte var det finaste i världen. Illustrationerna i manuskript och böcker berättar även de mycket. Ett av de vackraste exemplen är Hertigen av Berrys bönbok som visar kläder, redskap och hus i Frankrike under 1300-talet. Alla dessa källor använder historiker och arkeologer för att lägga pussel och få en bild av medeltiden.